HISTORIEN OM STOCKHOLMS FORUM

Föreningen Stockholms Forum var när den grundades som Stockholms Arbetare-förening år 1866 ingen främmande företeelse. Sedan mer än tjugo år tillbaka hade krafter varit i rörelse för ökad folkupplysning och arbetareklassens andliga och moraliska förkovran eller ”för bekämpande av de breda lagrens dåliga smak och benägenhet för själlösa tidsfördriv”. Tiderna var oroliga och i början av 1800-talet pyrde i hela Europa ett missnöje med de rådande samhällsförhållandena. Utbrottet kom genom revolutionen i Frankrike 1830.

Bildningsintresset var enormt och de av staten genomförda reformerna hade föregåtts av heta strider. En del ifrågasatte till och med lämpligheten med någon som helst undervisning för de breda lagren. De som ömmade för egen eller andras upplysning slog därför in på egna vägar och det uppstod bildningscirklar av vilka den första blev verksam i Stockholm år 1845, denna fick raskt efterföljare i landsorten.

En röd tråd kan dras från Stockholms Bildningscirkel till Stockholms Arbetare-förening av 1866 och Föreningen Stockholms Forum. Den går via Arbetare-föreningen 1850 - Stockholms Arbetareförening 1854 och Sällskapet Enighet och Frihet 1855. Den ledande ideologin kom från kampen för allmänna fri och rättigheter, fritt näringsliv, konstitutionella och kulturella reformer. Idéfröet kom från revolutionens Frankrike och man ville förverkliga idéerna genom fredlig, liberal revolution och humanitära ambitioner.

Den nämnda föreningskedjan blev betydelsefull inom liberalismen, den var verksam inom dess kulturpolitik och den ägde ett stort frihetspatos. Tre frisinnade ledstjärnor förtjänar att nämnas;

•E.G. Geijer kallas den liberala arbetareförenings-rörelsens andlige fader. Han ivrade för ett fritt näringsliv och personlig valrätt åt varje medborgare.

•August Blanche, arbetade för representations-reformen och sociala förbättringar. Han var arbetare-föreningens kandidat i riksdagsvalet 1859. Första gången som svenska arbetare deltog i riksdagsmanna-valet med egen kandidat.

•Sven Adolf Herdin, riksdagsman och politiker, de fattigas och tillbakasattas talesman, som hade ärvt sina idéer från de två stora.

ETT ANNAT SVERIGE

På 1860-talet upplevde vårt land stora omdaningar som blev grunden till det moderna Sverige. Med 1865-års representationsreform infördes tvåkammar-riksdagen som gav makten till bönderna och den borgerliga medelklassen. Ståndssamhället upplöstes, industrialismen hade börjat och Sverige öppnade sina gränser mot utlandet.

1846 hade man tagit det första steget till en fullständig näringsfrihet i Sverige, reformen fullföljdes 1864 då handeln på landsbygden blev helt fri. Här fick också varje medborgare rätt att fritt välja sysselsätting.

1864 var Sverige fortfarande ett bondeland, av landets fyra miljoner invånare bodde bara tolv procent i städerna. De industrier som fanns låg oftast utanför städerna. Efter näringsfrihetens genombrott behövde bönderna inte längre åka till staden för att köpa det de inte kunde producera själva. Det växte upp handelsbodar som förändrade livssituationen för alla. På 1850-talet svarade postverkets diligenstrafik för förbindelserna med yttervärlden. 46 linjer med mer än 200 kupéer, kalescher och slädar löpte genom landet med stationer i gästgivare-gårdarna. Nu invigdes den ena järnvägen efter den andra av kung och landshövdingar. Fortfarande stod sjöfarten - inte minst på de inre farlederna - för det mesta av transporterna även om segelfartygen nu började ersättas av ångbåtar. Nya förbindelser öppnades av den elektriska telegrafen, den första linjen - Stockholm - Uppsala - blev färdig 1853. Två år senare fick vi förbindelse med utlandet.

Vid slutet av 1860-talet var 85.000 - 90.000 arbetare sysselsatta inom industrin. Dessutom fanns det 70.000 arbetare inom hantverket och nära 8.000 anställda inom handeln. Den strukturella förvandlingen av det gamla agrara samhället till ett högt utvecklat industriland skedde under 1800-talets sista årtionden.
Arbetslösheten som vi idag ser som ett problem finns även på 1850-talet. Den fanns bland jordbruksproletärerna, där man levde på en otroligt låg standard. Befolkningstillväxten och fattigdomen på landsbygden blev den största sociala frågan och utmynnade 1847 i vår första fattiglag. Arbetet uppfattades som en skyldighet inte som en rättighet. Alla lösdrivare hotades med stränga straff. Lösningen kom genom att över 50.000 svenskar utvandrade fram till 1887, de flesta till Amerika.

Bättre var det försörjt på skolsidan genom 1842 års folkskolestadga, det skulle finnas en fast skola i varje socken där barn skulle lära sig läsa, skriva och räkna senast vid nio år. På 1860 talet följde bestämmelser om den högre utbildningen. Från år 1870 fick även kvinnor rätt att avlägga mogenhetsexamen.

1860 - 1869

Stockholms Arbetareförening stiftas den 19 augusti 1866 genom att stadgar antogs och föreningen konstituerades. Första uppdraget blev att skaffa lokal till samman-trädena.

I stadgarna kan vi t.ex läsa att . . .
”Vid inträdet i föreningen erläggs en avgift af En Riksdaler Riksmynt. Årsavgiften är Tre Riksdaler Riksmynt som erlägges qvartalsvis med sjuttiofemöre. Af dessa medel bestrids föreningens utgifter. Allmänna sammankomster äger rum sista söndagen varje månad vid den tid som direktionen bestämmer. Ledamot som på något sätt stör ordningen som det tillkommer varje föreningens ledamot att söka vid sammankomsterna främja, vare av ordningsmännen utvisad.”

Från sammanträdet den 18 november noteras också att inträdestecknet var ”af silver” och skulle bäras i blått band och kostade 50 öre.

I stiftelseurkunden beskrivs ändamålet med föreningen med orden - ”Stockholms Arbetareförening, stiftad den 19 Augusti 1866, har till ändamål att åstadkomma ett samband emellan arbetare af alla yrken, för att, genom bildande sysselsättningar på lediga stunder, upplysa och förädla hvarandra samt, för att även förena nöjet med nytta, söka genom Aktieteckning åstadkomma medel till byggande af eget hus med lämplig lokal, anskaffa Bibliotek och upprätta en Folkbank.”

Samtliga paragrafer i stiftelseurkunden gicks igenom vid mötet den 28 oktober och godkändes, de överlämnades snarast därefter till ÖÄ för sanktionering.

Anhållan löd:
”Till Öferståthållarämbetet för polisärenden i Stockholm.

Undertecknade anhålla ödmjukligen att närladga stadgar för Stockholms Arbetareförening måtte av Öfverståthållare Embetet vinna stadfästelse, för att ega laga kraft från denna dag, samt att bevis derom genom utdrag af protokollet oss meddelas.

Den första direktionen valdes den 25 november och fick genast en mängd göromål, de samlades mangrant varje lördag afton.
Direktionen bestod av:
Henrik Hagerman - ordförande
J. Larsson -vice ordförande
P.G. Pettersson - sekreterare
C.J. Nilsson - vice sekreterare
A.W. Wanqvist - kassaförvaltare
Edholm - vice kassaförvaltare
O. Pettersson - bibliotekarie
L. Lindström vice bibliotekarie
Eriksson och J.A. Lindberg - suppleanter

Henrik Hagerman blev föreningens förste ordförande och hade posten de följande 13 åren. Ända in på 1900-talet följde han föreningens skiftande öde med obrutet intresse.

Från diskussionerna de första åren finns en uppdelning av medlemmarna i två grupper. Till den ena gruppen anslöts de som ivrade för de stora planerna på konsumtions- och produktionsföreningar, lånekassor, sparkassor, folkbanker och sist men inte minst för politisk aktivitet. I den andra gruppen fanns de som ville gå en lugnare och mindre äventyrlig väg med huvudsyfte att ge medlemmarna upplysning, förströelse och inbördes hjälp.

G. Sunden framförde 1868 ett förslag att en sjuk-och begravningskassa med tillhörande pantrörelse skulle bildas, baserad på samma grunder som Enighet och Frihet. Stadgar antogs den 7 juni och verksamheten som startades fick en stor betydelse som samlande faktor i föreningen då nästan 95 procent av medlemmarna deltog.

Vid föreningens första lustresa, till Östanå den 21 juli 1867 invigdes föreningens första standar, det hade kostat 205:50. Meningen var att lustresan skulle gått till Norrköping vid pingsten 1867, men till det krävdes 200 deltagare och endast 38 anmälde sig inom utsatt tid.

Det fastslogs redan i början av 1868 att 3:e söndagen varje månad skulle ägnas åt överläggningar och föredrag. Goda föredrag eller föreläsare var på den tiden inte lätta att hitta. Den förste föreläsaren blev en herr Michaelsson som i början av 1868 föreläste om ”Amerikanska förhållanden”.

Redan i slutet av 1868 hade medlemsantalet närmat sig tusentalet och i april 1869 var detta överskridet.

Biblioteket fick en utmärkt start då flera bokförläggare bidrog med bokgåvor. Även en mängd medlemmar och utomstående privatpersoner bidrog med gåvor. Vid slutet av året bestod biblioteket av 452 kompletta verk, dels vetenskaplig litteratur, dels romaner. Det fanns 21 band på främmande språk, 212 mindre skrifter och 16 nothäften. Läslusten var stor och ca 700 boklån togs ut. Biblioteket startade med två bibliotekarier men 1868 ökades antalet till fyra.
1868 rapporteras att varje gren av litteraturen finns representerad i biblioteket. Tidningar erhölls gratis från Aftonbladet, Dagligt Allehanda, Posttidningen, Stockholms-Posten, Fäderneslandet, Söndags-Nisse med flera. Under 1868 gjordes 1.456 utlån och år 1869 gjordes 2.686.

Bildningsverksamheten startade kort efter föreningens stiftande, det första föredraget ägde rum 1867 och hölls i Nedre Börssalen med fri entré. Föredrags-hållaren hette Michaelsson och föreläste om ”Lifvet och sederna i den aflägsna Vestern”. Året därpå anordnas regelbundna fördrag i snart sagt alla ämnen. Verksamheten hade då blivit offentlig och hela serier av populärvetenskapliga föreläsningar hölls i Vetenskapsakademiens stora sal. Avgiften för utomstående var 25 öre.

Sångkör och lättsmälta förströelser diskuterades och givetvis kom sången i första hand och en sångkör bildades 1867 under ledning av musikdirektör B. Fexer som erhöll ett arvode på fyra kronor per afton. Efter ett år fanns en kör med 64 medlemmar och en blandad kör med 40.


1870 - 1879

J A Hallberg innehade ordförandeposten 1879 - 1881

Föreningen var redan nu väl känd och får många bevis för detta. Bland annat överlämnade W. Rubensson vid direktionsmötet den 16 maj 2000 kr tillsammans med följande skrivelse - ”Härjemte öfverlämnas på vår 25 bröllopsdag en summa stor 2.000 kr för att aflämnas till Föreningens Sjukhjelps- och Begravnings-fond”.
Vid slutet av 1874 uppgick medlemsantalet till 3 500. Till medlemmarna hörde flera av samhällets kända män med liberala åsikter. Vid större sammanträden uppstod ibland problem när så många människor av olika kategorier kom samman. Med förhoppningen att kunna lätta på stelheten föreslog ledamoten P. Salomon att tilltalsordet Ni skulle användas i föreningen.

Han skriver:
”Konversationen kan aldrig bliva allmän, lätt och ledig mellan personer som ej vet hur de skall tilltala varann, man börjar och slutar med att oupphörligt repetera order Herr och återigen Herr. Samtalet blir tröttande och man ser sig på ömse sidor nödsakade att dricka Brorskap.”

Önskemål framfördes att bättre tillfällen skulle beredas för sammankomster för utbytande av åsikter i allmännyttiga frågor. I september godkändes övningsreglerna för det som senare skulle bli Diskussionsskolan. Enligt dessa ägde varje ledamot, kvinna som man, rätt att inte bara delta utan också inkomma med förslag till diskussionsämne. Huvudsyftet var att den oerfarne skulle få tillfälle att tillägna sig det mod som fordrades för att göra sig förstådd inför publik. Man fick också övning i att rätt uppfatta vad som sades och att klä sina tankar i väl valda ord.

Ett utomordentligt förslag om att föreningen skulle verka för uppförande av arbetarbostäder framfördes av J.A. Hallberg. Det stod ganska snart klart att detta var ett för stort projekt för före ingen.

Ett eget tidningsorgan diskuterades livligt redan tidigt i föreningen. 1867 hade skollärare G. Karlsson väckt frågan om att föreningen skulle ge ut en egen tidning, förslaget som sedan återkom röstades varje gång ner. Detta år väcktes frågan på nytt och nu tillstyrkte föreningen och anslog 500 rdr. När tidningen kom ut var det under namnet Stockholms Arbetareförenings Tidning. Namnet ändrades efter en kort tid till Tidning för Folket. Det blev en kort utgivningstid då det redan efter 6 månader dade kostat föreningen 1.000 rdr.

Tioöresavdelning startas 1871 - På föreningens möte i maj 1871 kunde ordförande meddela att några godhjärtade kvinnor bildat en så kallad Tioöresavdelning och att direktionen bifallet deras hemställan att få ha sina sammanträden i lokalerna. Ändamålet med föreningen var att samla medel till beklädnad av fattiga barn, detta möttes med entusiasm och välvilja och föreningen har alltid givit verksamheten stöd. Medel för verksamheten fick man dels genom att uppta en månadsavgift på 10 öre, dels genom att arrangera inkomstbringande soaréer eller dylikt. Vidare hoppades man erhålla gåvor från firmor och enskilda. Den första utdelningen av kläder till behövande gjordes den 28 december och då till 20 barn.

Föreningslokalernas hyra höjs så kraftigt 1872 att föreningen måste se sig om efter något annat. Föreningen flyttar 1873 till större lokaler i Valhalla vid Mäster Samuelsgatan. Här finns nu läs- och serveringsrum som hölls öppna från klockan 8:00 på morgonen till klockan 10:00 på kvällen.

Biblioteket fortsatte att intressera medlemmarna och 1870 var antalet utlån 6.500 och 1871 11.369, nu fanns 1.867 band värda 6.000 kronor i biblioteket som hade öppet tre gånger i veckan och ofta var då trängseln stor. 1877 var nio bibliotekarier i verksamhet plus ett avlönat biträde.

Bildningsverksamheten som drevs under namnet Stockholms Arbetareförenings Föreläsningsanstalt föreslog 1874 att ett föredrag i ämnet ”Prostitutionen” skulle hållas. Detta avslogs av direktionen som ansåg detta vara olämpligt, även om föredragshållaren lovat att ej ”framkalla något som helst rodnad på de mest liljehvita kinder”. 1875 väckte ett föredrag av Anton Nyström en viss irritation då det ej ansågs vara i enlighet med statskyrkans troslära.

Sångkören var speciellt livaktig 1870 då två stora soaréer anordnades, en till förmån för Högskolefonden och en för de sårade i kriget. Ett par år senare skärptes körens stadgar och nu fordrades ”sångröst och gehör att ha inhämtat de första grunderna i sångens elementär”. 1875 måste direktionen sätta en tidsgräns för de danstillställningar som anordnades och dansen fick sedan fortgå till klockan 2, men bastrumman får låta höra av sig blott till kl 12.

Föreningens nöjesprogram utökades 1873 med en schackavdelning som trots arbetarnas knappa tid fortlevde ett årtionde.

Husköpsavdelningen lades ned 1874. Den 18 april 1875 fattades dock beslut om inköp av en tomt som var belägen i hörnet Malmskillnadsgatan och dåvarande Luthernsgatan för 65.000 kronor.


1880 - 1890

Gustaf Eriksson innehade ordförandeposten1881- 1886

Sven Linge  ordförande 1886 - 1888

Johan Håkansson  ordförande 1888 - 1889

Per Olsson  ordförande 1889 - 1903

För Stockholms och Stockholmarnas del blev 1880-talet förändringarna årtionde. I början av decenniet hade staden c:a 75.000 invånare som fick uppleva hur storstaden började träda fram med breda gator. Dalar och ”idyller” försvann och berg sprängdes bort. Kommunikationer och bostadsförhållanden förbättrades och stora framsteg gjordes på det sanitära området - staden blev renare.

Föreningens politiska strävanden gjorde att man uttalade sig i många ämnen. Stora arbeten lades ner i uttalanden för utsträckning av rösträtten och därmed sammanhängande frågor. Ett förslag var att i stora städer genom flera vallokaler och valens förläggande på helgdagar underlätta arbetarens deltagande, härom väckte föreningens ordförande även motion i stadsfullmäktige.

Nya frågor av politisk innebörd uppstod emellertid. En sådan gällde förlusten av medborgerligt förtroende efter strafftiden: häremot uttalade sig föreningen både före och efter 1880. En annan var om direkt eller indirekt skall borde föredras, föreningen uttalade sig även i tullfrågan som började debatteras 1878 med återupptogs 1880 och 1882 då frihandelns fördelar och olägenheter skärskådades. Föreningens uttalanden i dessa och liknande samhällsfrågor utmärktes av ett sansat frisinne och frånvaron av ytterligt gående krav.

I april 1881 uttalade sig föreningen för kvinnans fulla likställighet med mannen och i september 1885 för införande av jury i brottsmål.

Samarbete med andra arbetareföreningar hade diskuterats redan vid de inledande mötena hos H Hagerman där medlemmar från Norrköpings arbetareförening deltog. Frågan togs upp på nytt av J A Hallberg och 11 andra föreningsledamöter1978 och det utlystes ett allmänt svenskt arbetarmöte i Stockholm genom Arbetareföreningens försorg. Inbjudan varutfärdad och accepterades av ett 80-tal arbetarföreningar, som sände omkring 250 ombud, vartill kom ett 50-tal andra deltagare. Föreningen hade valt sina 10 bästa män till ombud och 5 suppleanter, Hagerman blev mötets ordförande, även till vice ordförande och sekreterare valdes Stockholmsombud.
Direktionen fortsatte med det uttalade syftet ”att medverka till laglig och medborgerlig frihet” sin aktivitet i rösträttsfrågan. En av de tongivande var Sven Linge, som kunde få debatter att flamma till såväl inom som utom föreningen och kom med många uppslag. Efter en motion av Linge uppdrogs åt en deputation att besöka konungen och statsministern för att höra deras åsikter i frågan.

1880 var medlemstalet 2.650 och 1889 fanns 1.682 medlemmar.

Föreningens nya hus skulle byggas på den ägda tomten på Malmskillnadsgatan och enligt de uppgjorda ritningarna var kostnadsberäknad till 318.000 kronor. Efter diskussioner om intäkter och förräntningar beslöts att tomten skulle delas i två delar och delen utefter Malmskillnadsgatan skulle bebyggas av föreningen för en kostnad av 136.000 kronor. Grunden lades samma år och efter många besvärligheter och kompromisser stod huset färdigt för invigning den 28 oktober 1882. Det hade då kostat 215.000 kronor , då var inte tomtvärdet inräknat. Huset låg där Norra Kungstornet idag reser sig. Föreningens hus inlöstes av Stockholms stad då utgrävning och sprängning för Kungsgatan skulle göras inför olympiaden 1912.

På våren 1883 beslöt direktionen att i den nya lokalen anordna mera regelbundna föreläsningar med ändamålet ”att särskilt åt ledamöter meddela nyttiga kunskaper och hos dem väcka håg för inhämtande av sådana”. I detta syfte utsågs en föreläsningsstyrelse med uppdrag att anordna föreläsningar, utse föreläsare, anskaffa undervisningsmaterial m..m. Till ledamöter i denna styrelse utsågs inom direktionen G Eriksson, E Bergius, C A Sundberg och J Svensson.
Bildningsverksamheten fick fri tillgång till föreningens lokal, dessutom anslogs 1.000 kronor. Stiftelsen Lars Hiertas minne lämnade 500 kronor i bidrag, även enskilda personer bidrog till verksamheten. Åhörarna vid föreläsningarna bestod till 75% av föreningens medlemmar. Kommande år anslog föreningen 1.500 kronor, Lars Hiertas minne bidrog med 500 kronor och riksdagen hade beviljat ett anslag till föreläsningar för arbetarklassen och föreningen ansökte om bidrag från detta 1885. En liknande ansökan ingavs till stadsfullmäktige. Det resulterade i bidrag lång tid framåt. Anslagsvillkoren innehöll bl a att enskilt anslag redan måste finnas samt att föreläsningarna skulle anordnas i serier som lämpade sig för arbetarklassen.
Under 1885 hölls 100 föreläsningar inför 8.588 åhörare. Avgiften för utomstående var 20 öre och seriebiljett för viss veckodag kostade 1 kr.
Bildningsanstaltens 1890-tal blev under S von Friesens och S A Hedins ledning synnerligen framgångsrikt då nära 78.000 besök noterades vid 927 föreläsningar, i medeltal 80 per föreställning.

1892 började man anordna ”billighetskurser” i franska och engelska språken, främst i av Stockholms Borgarskola fritt upplåtna lokaler men även i flera andra runton i staden. Avgiften var 3 kr per termin och medellösa var avgiftsbefriade.

1900 - 1910 

Verner Winkrantz innehade ordförandeposten 1903 - 1912

Carl Lundberg  ordförande 1912 - 1915

Otto Gardelack  ordförande 1915 - 1916

Föreningen gjorde sitt sista uttalande i rösträttsfrågan 1905 efter ett föredrag i dess lokal av riksdagsman Sven Palme. Den segdragna kampen fram mot en slutlig lösning skulle föras av andra krafter från den grund föreningen oförtrutet varit med om att bygga upp.

Tioöresavdelningen fortsatte med sin nitiska strävan för det ädla syftet ”Att bekläda behövande barn och hjälpa familjer”. Föreningen som alltid stött avdelningen kunde nu börja ge kontanta anslag till avdelningens verksamheten och flera vetenskapsmän höll föredrag i Vetenskapsakademiens hörsal till förmån för avdelningen.

1910 - 1919

J A Lindvall innehade ordförandeposten 1916 - 1926

År 1910 var medlemstalet 813 för att till decenniets slut sjunka till 555 medlemmar.

På hösten 1911 väckte byggmästare Erik Eriksson ett förslag att avsätta 100.000 kronor till en pensionsfond för äldre ledamöter. Direktionen tillstyrkte, men när föreningen sedan beslöt om att en sådan fond skulle bildas beviljades dubbla beloppet, 200.000 kronor till ändamålet. Pensionsfonden godkändes den 29 september 1912 och ett gåvobrev överlämnades till pensionsfonden. Ur innehållet kan vi läsa ”Såsom säkerhet för att ifrågavarande räntemedel årligen varda till pensionsfondens styrelse utbetalade överlämnar föreningen till nämnda styrelse ett i den föreningen tillhöriga fasta egendomen nr 6 i kvarteret Astrea här i Stockholm intecknat skuldbrev å Ett hundra tusen kronor ävensom ett dispositionsbevis likaledes å Ett hundra tusen kronor”.

Föreningens 50-årsjubiléum firades i restaurang Gillets festvåning den 18 november med ett stort antal föreningsmedlemmar och inbjudna. Festsalen var rikt dekorerad och föreningens standar lyste i fonden.

Bildningsanstaltens verksamhet gjorde försök med litteraturhistoria som föreläsningsämne, bl a Norges och Finlands nyare litteratur behandlades. Sedan följde en serie om ny svensk litteratur, som anordnades 1905. Intresset överträffade alla förväntningar och liknande föreläsningar samlade alltid en tacksam publik. Under det första 10-talet anordnades 1.000 föreläsningar och 75.000 besök noterades.
Under årens lopp debatterades då och då verksamheten vara eller icke vara, särskilt då 1910 och några år framöver., trots den höga besöksfrekvensen och anstaltens goda anseende, men det fanns alltid medlemmar som tyckte att föreläsningarna inte var till någon större glädje för dem själva och dessutom kostsamma för föreningen, men sådana diskussioner slutade alltid med positiva uttalande för ett fortsättande.

Första världskriget kom och under den tiden och de närmaste åren efter genomgick folkbildningsarbetet - liksom all annan ideell verksamhet - en svår kris. Anstalten klarade märkligt nog även detta. Antalet föreläsningar kunde i stort sett anordnas i sedvanlig omfattning, trots att statsanslaget under åren 1915 - 1918 minskade med 40%.

1917 kunde föreläsningarna förläggas till föreningens nya lokaler vid Teknologgatan. Föreningen hade åter kommit under eget tak.

År 1918 ändrades sättet att välja ledamöter till styrelsen. Dessa skulle nu utses av själva föreningen. Nu ändrades också benömningen från styrelse till direktion.


1920 - 1929

Carl G Malm innehade ordförandeposten 1926 - 1951

2.000 kronor anslogs till fördelning bland föreningens äldre kvinnliga medlemmar. Anslaget fördelades sedan på 66 medlemmar.

Föreningens 60-årsjubileum firades på Restaurang Gillets festvåning den 16 oktober 1926. Entrébiljetten kostade 2 kr och supén 7 kronor. Inbjudna var styrelser och revisorer samt föreläsare under 1925, representanter från broderföreningar, Hantverkarföreningen och Slöjdföreningen.

Biblioteket ansågs 1926 ha så liten verksamhet att revisorerna ansåg att detta skulle läggas ned. En utredning tillsattes men biblioteket fick finnas kvar. Sedan dess har detta ej diskuterats.

Tioöresavdelningen genomgick en kris under 20-talet, de gamla trotjänarna hade blivit för få, yngre krafter förnyade verksamheten utan att på minsta sätt frångå principerna. Detta medförde mera variation på julesterna, vilka så småningom kom att förläggas till tiden före jul och blev på så sätt många barns första kontakt med julfirandet.

Bildningsanstaltens stöd från föreningen ändrades 1921 så att i stället för fria lokaler lämnades ett årligt anslag på 2.500 kronor, eftersom fri lokal ”på ansvarsbeviljande håll synes underskattas”.
1927 inleddes samarbete med Nationalmuseum med syfte att på ett åskådligt och lättfattligt sätt föra en bredare publik i närmare kontakt med konsten och nyttokonsten och med dess utövare. Både anstalten och museet ställde såväl pengar som personal till förfogande. Föreläsningarna som illustrerades med ljusbilder ägde rum en gång i veckan i Viktoriasalen med i huvudsak Nationalmuseets tjänstemän som föreläsare.

1930 - 1939

Medlemmar som i många år deltagit i de av direktionen anordnade utflykterna bildade 1933 Vandrarklubben (Skoslitarna). Man anordnade promenader i staden och dess omgivningar, utflykter och samkväm.

Vid 70-årsjubiléet 1936 inbjöds representanter för broderföreningar att diskutera frågan om ett samarbete. Flera föreningar hade kommit till insikt att ett samarbetet skulle kunna ge uppslag och nya idéer till verksamheten. Det dröjde dock ändra till 1946 inan organisationen Sveriges Samarbetande Arbetareföreningar bildades. Frågan hade då debatterats från och till speciellt åren 1897 - 1899, då Visby Arbetareförening gjorde en framställning i samarbetsfrågan.

Föreläsningsanstalten högtidlighåller minnet av 50-års framgångsrik verksamhet den 27 november 1932 i Nationalmuseets lokaler. C:a 300 personer deltog med bland annat prinsarna Wilhelm och Eugen, statssekreterare Börje Knös och stadsfullmäktiges ordförande Knut Tengdahl.
Programmet vid festligheterna var - Musik av Stockholms orkesterförening, hälsningstal av styrelsens ordförande G O Malme, anförande av överintendenten vid Nationalmuseum, Axel sGauffin, sång av hovsångare Åke Wallgren, högtidstal av anstaltens föreståndare E Philip, föredrag av skriftställare C G Laurin över ämnet ”konsten tåt folket”, musik av orkestern. Efter festligheten intogs supé i hotell Rosenbads festvåning. Här deltog ca 100 personer och många tal hölls. Prins Wilhelm framförde gästernas tack. Lyckönskningstelegram kom från Hans Maj:t Konungen, Åbo svenska akademi, Folkbildningsförbundet och ett flertal föreläsningsföreningar. Pressen uppmärksammade evenemanget, en tidning under rubriken ”Idealismen jubilerar”.

Föreningens sångkör Formulären bildas i februari 1934 som en blandad kör och så förblev det. Vid starten fanns c:a 25 medlemmar som tidigt visade prov på sitt kunnande och vilja att framträda vid föreningens fester. Kören ordnade också fristående program som alltid var välbesökta.

Föreningslokalerna - Fastigheten Nybrogatan 18 inköptes 1937. Den moderna fastigheten innehöll hyreslägenheter och föreläsningslokaler som för övrigt kallades Forum. Där fanns en stor föreläsningssal som också passade till föreningssammanträden och teater. Den 12 januari 1939 slogs portarna upp i de nya Forumlokalerna på Nybrogatan 18 och festklädda gäster och medlemmar strömmade in till evenemanget som började klockan 19.00. Gäster fanns från broderföreningar i Armbåga, Gävle, Mariefred, Norrköping och Örebro. Föreläsningsanstaltens styrelse, dags- och veckopress var representerad. Stockholms stad representerades av borgmästare Gunnar Fant och överdirektör Vilhelm Hernlund samt doktor Fredrik Hjelmqvist från stadsbiblioteket. I och med utgången av år 1938 avslutades verksamheten i lokalerna på Teknologgatan.

Tioöresavdelningen kunde vid 60-årsfirandet konstatera att 1.154 barn hade erhållit beklädnad under årens lopp och att dess stiftare, Augusta Backhoff, ännu levde. Medlemstalet var ca 250.


1940 - 1949

Föreningens 75-årsjubileum firades den 22 mars 1941 med middag och soaré i föreningslokalerna. Omkring 200 gäster intog sina platser vid dukade bord i de dekorerade lokalerna. Föreningssekreteraren hälsade välkommen och ordföranden höll högtidstalet vilket innehöll en kort återblick över föreningens verksamhet.

Namnändringen blev 1948 års stora händelse i föreningen. Det var en segsliten stridsfråga under en tid. Dock beslöts det att namnet skulle ändras till Föreningen Stockholms Forum. Det gamla namnet ansågs ge falska idéassociationer om anslutning till fackföreningsrörelsen.

Forums teatercirkel bildas 1943 av en liten grupp aktörer som varit verksamma under flera år vid föreningssammanträden med små föreställningar, kabaréer, sketcher och recitationer. Teatercirkeln har sedan dess spelat upp dramer, farser, komedier och lustspel.

Föreläsningsanstalten firar 60 år den 12 oktober. Under tiden 1940 - 1949 anordnade anstalten nära 600 föreläsningar varav de flesta förlades till Forum. Det totala antalet besök noterades till över 76.000 med medeltalet 130. Man konstaterade att den höga siffran berodde på att den enskilda människan under krisårens nedbrytande psykiska press kände ett ökat behov av kontakt med kulturinstitutionerna och med de medmänniskor som för ett par timmar sökte sig en andlig fristad. Man hade även ett gott samarbete med Skådebanan när det gällde teaterföreläsningar under medverkan av bl a fil dr Oscar Eiselgren, fil dr Stig Torsslow samt regissörerna Alf Sjöberg, Rune Carlsten och Olof Molander.

Forums Folkdansgille stiftas i mars 1949. Redan det första året genomfördes två uppvisningar och gillet deltog även vid samkväm med sina spelemän.

1950 - 1959 

Sven Göthlin innehade ordförandeposten 1951 - 1962

Donation mottogs från C.G. Malms stärbhus bestående av en tomt med arealen 3.000 kvm i Österåkers socken.

Föreläsningsanstaltens verksamhet kom under detta årtionde att bedrivas efter i samma principer som under föregående årtionde med hänsyn taget till tidens krav på breddning i fråga om ämnesval. 1950 - 1959 hölls ca 650 föreläsningar varvid nära 55.000 besökare inräknades, vilket gav medeltalet 81.

1960 - 1969 

Per-Olof Fallde innehade ordförandeposten 1962 - 1989

Föreningen firade sitt 100-årsjubiléum efter flera års förberedelser på ett högtidligt och värdigt sätt den 19 november 1966. Festkommitéen bestående av Agda Olsson, Sven Götlin, Agge Ståhlberg, Erik Nilsson, Einar Göthlin, Gustav Wästberg och Per-Olof Fallde hade gjort ett mycket bra jobb liksom många andra föreningsmedlemmar. Jubileet hade delats upp i två avdelningar, en högtidssammankomst i föreningslokalerna på förmiddagen och en jubileumsmiddag på Grand Hotel på kvällen. På förmiddagen var c:a 200 personer samlade, förutom föreningsmedlemmar representanter från broderföreningar i Gävle, Göteborg, Linköping, Mariefred, Norrköping, Vadstena, Västerås, Vänersborg, Örebro, Arboga, Bergen, Tromsö, Köpenhamn samt för Stiftelsen Kursverksamheten vid Stockholms Universitet och släkten Hagerman. Forums Folkdansgille medverkade med en bejublad uppvisning och framförde 1700-talsdanser i tidstypiska kläder.
Nya stadgar hade utarbetats, antogs och började gälla den 1:a januari, här betonades ”Verksamhetens bedrivande i form av underavdelningar skall stödjas. Intresse skall ägnas åt att belysa föreningens historiska utveckling och uppehålla kontakten med verksamma arbetareföreningar”.
Direktionen utökades med 3 suppleanter.
Medlemskortet i silver (föreningens högsta utmärkelse) återinfördes och utdelas sedan dess av direktionen till förtjänta medlemmar.

År 1962 anordnades bilrebusjakt för första gången inom föreningen, det blev ett så stort intresse så att det blev ett årligt återkommande arrangemang. Initiativtagare var Ture och Ingrid Nyberger samt Lennart och Disa Ekström, dessa höll sedan i arrangemanget under flera år.

Club Forum bildades 1968 som en underavdelning av ungdomar i föreningen som ville organisera sig för att bättre kunna tillvarata sina intressen och och i forma av en avdelning kunna bedriva samlad verksamhet. Drivande krafter var Christer Nibelius, Hans och Anita Harling samt Kerstin Janhager.

Resor anordnades till Köpenhamn, Italien, Bergen och Tromsö.

Föreläsningsanstaltens verksamhet kom under detta årtionde att bedrivas efter i samma principer som under föregående årtionde med hänsyn taget till tidens krav på breddning i fråga om ämnesval. 1960 - 1966 hölls ca 432 föreläsningar varvid nära 26.000 besökare inräknades, vilket gav medeltalet 61. Anstalten kom alltså i likhet med andra föreläsningsinstitut att drabbas av vikande publikintresse. Kritiken mot föreläsningen som förlegad bildningsform återkom nu med hänvisning till de många moderna bildningsmedel som stod allmänheten till buds och till de tusen och en distraktionsmöjligheter som en storstad kan erbjuda.

1970 - 1979

I samband med föreningens sammanträden hålls föredrag i vitt skilda ämnen, i huvudsak medverkar utomstående föredragshållare. Reseskildringar och berättelser om personligheter har varit dominerande. Föreningen och underavdelningarna anordnade studiebesök i stor omfattning.

110-årsjubileum firades den 13 november 1976 med 140 festdeltagare, bland dessa fanns föreningsveteraner och gäster från broderföreningarna i Köpenhamn, Bergen, Örebro och Mariefred. Högtidstal hölls av ordföranden och Forumkören gladde deltagarna med underhållning. Väl meriterade medlemmar fick medaljer och diplom och ordföranden erhöll medlemskortet i silver (föreningens högsta utmärkelse).

Föreningens fastighet Astrea nr 6, Rådmansgatan 72, Stockholm såldes.

Arrangerandet av bilrebusjakten övertogs 1971 av Hans och Linnéa Geiryd med hjälp av sönerna Jan och Göran med fruar. I slutet av 70-talet blev Stockholmstrafiken så besvärande att bilrebusjakten ändrades till en höstpromenad med frågesport.

1971 anordnades en resa till Trondheim och 1978 en resa till Wien för föreningens medlemmar.

Pensionsfonden har tills nu betalat ut 350.000 kronor i pensioner.

Biblioteket innehåller 1976 2.300 exemplar av skönlitteratur, årsböcker, tidskrifter m.m. Fram till detta år har c:a en kvarts miljon boklån gjorts i föreningens bibliotek.


1980 - 1989  

Hans Harling innehade ordförandeposten 1989 - 2011

Föreläsningar och underhållning i samband med föreningens sammanträden blev en tradition och blandades med teaterföreställningar av Forums Teatercirkel, basar med försäljning av Tioöresavdelningen.

Underavdelningarna ansvarade för bokning av medlemsmötenas underhållning.

Lördagen den 8 november 1986 firades föreningens 120-årsjubileum i föreningens lokaler med ett hundratal medlemmar och ca 50 inbjudna gäster från broderföreningar i Sverige och Norge. Forumkören underhöll med sång.

Den 14 oktober 1989 återinvigdes lokalerna efter ombyggnad då gatuplanet hade ordnats för uthyrning till McDonalds. Åter gladdes deltagarna med sång av Forumkören.

Föreläsningsanstalten som bildades 1883 för att med regelbundna föreläsningar och ändamålet att ”särskilt åt ledamöter meddela nyttiga kunskaper och hos dem väcka håg för inhämtande af sådana”, gjorde på åttiotalet, på grund av ombyggnaden av föreningens lokaler, sina sista ansträngningar. 1986 genomfördes 87 föreläsningar med sammanlagt 2489 deltagare. 1987 anordnades 77 st föreläsningar med 2680 deltagare. 1988 var antalet föreläsningar 13 med ett deltagarantal på 325. Föreläsningsanstaltens sista inspektor blev professor Gunnar T. Westin.
”Föreläsningsanstalten Stockholms Forum 1883 - 1983” avslutas med följande ord av föreningens ordförande P O Fallde; Så kan vi med dokumenten som förmedlare blicka tillbaka på en sekellång verksamhet, vars märkliga och vackra resultat inte bara väcker beundran utan också ansvarskänsla inför nuet och framtiden, en framtid som vi med stöd av de senaste årens verksamheter berättigade att betrakta som ljus, ”i förhoppning om att åhörarne af sig sjelfa torde fatta gagnet och nyttan af att så regelbundet som möjligt infinna sig”.

1990 - 1999

Den 26 januari 1992 ordnades en teaterresa till Strängnäs med 50 föreningsmedlemmar som såg årets upplaga av Strängnäsrevyn. Nya resor till Strängnäsrevyn ordnades sedan i januari 1993 och 1994.

Efter omfattande diskussioner beslöts att de omarbetade stadgarna skulle godkännas och gälla från den 1 april 1992.

Den 9 november 1996 firade föreningen sitt 130-årsjubileum. Utom föreningsmedlemmar var representanter från arbetareföreningarna i Arboga, Västerås,Visby och Örebro närvarande. Uppvaktning med blommor gjordes av Trondheims och Mariefreds arbetareföreningar.

Den 30 mars 1996 ordnades besök på Wasateatern efter teaterbesöket serverades teatersupé i föreningens lokaler.

Forum Squaredancers bildas1996 för att bedriva utbildning och anordna dansekvällar i squaredance och linedance.


2000 - 2010

2010 - 2020 

Tommy Cervin utsågs till ordförande vid årsmötet 2011 -

Uppdaterade stadgar antogs vid föreningsstämman i mars 2012.

För firande av föreningens 150 år hade en kommitté under ett år arbetat fram ett program som del innehöll ett födelsekalas i föreningslokalerna på Nybrogatan den 19 augusti där champagne och tårta serverades. Föreningens traditionella årsfest i november gjordes om till jubileumsmiddag som intogs på Operakällaren. Middagen gästades av 207 deltagare och besöktes även av gäster från broderföreningarna Arboga Arbetareförening, Norrköpings Arbetareförening, Visby Arbetareförening och Vesterås Arbetareförening som uppvaktade med tal, blommor och presenter. Örebro Arbetareförening hade översänt blommor.